Hästarna har nyss fått gå på grönbete. Igår rättare sagt. Idag var alltså den andra dagen de fick mumsa i sig gräs vilket betydde att de inte skulle få vara i gräshagarna i mer än en timme. Det var inga problem att få in de fyra varmbloden i stallet eftersom det spöregnade. När det var dags för islandshästarna var det värre...
Varmbloden hade vi bara behövt ropa på för att de skulle komma rusande. Igår behövde vi även gå långt ut i hagen till dem för att de skulle komma. Inget av detta hjälpte idag med islandshästarna.
Vi ropade. Vi gick ut i hagen och ropade. Vi försökte få tag i deras grimmor. De sprang undan. Vi gick närmare och lockade. De sprang längre ut i hagen :D
Vi fick tag i en av dom till slut, Odin. Men han vägrade att gå framåt. Han stod som fastklistrad på stället. Till slut fick vi ut honom ur gräshagen. Men dom andra två vägrade komma ändå. Jag gick längst bort i hagen och klappade i händerna och hoppade som en galen känguru mot dem för att de skulle bli irriterade och då svänga om och rusa tillbaka och ut ur hagen. Tror ni att de brydde sig? Nej..de bara stod där i regnet och åt och åt och åt och åt och åt och åt och åt....och åt.
Så då beslöt vi att använda oss av ett säkert kort. Havrehinken :D Vi behövde inte mer än stå flera meter från dem och visa den för dem innan de kom traskande och snällt följde med ut ur hagen. Gissa om vi såg ut som dränkta katter efteråt?